Ni som känner Nikes historia vet att Nike kommer från en vanvårdsuppfödare.
Vid 1 års ålder vägde hon knappt 2kg, hade en torr fnöskig, stank så det var helt fruktansvärt hade och tovig päls och mådde allmänt dåligt.
Hon var dessutom otroligt skygg
Hon låg i krypinet i Kattens Number One i över 3 månader innan hon vågade sig ut.
Idag så mår Nike bra.
Hon har en tjock fin glänsande päls, väger ca 4.5 tror jag och har bra kondition.
Fortfarande så springer hon iväg när det kommer ljud, duckar när man kommer för nära ibland.
Man blir aldrig riktigt klok på vad som kan skrämma henne.
Under en rätt lång tid nu så har jag haft funderingar på att omplacera henne.
Det känns jobbigt på grund av att jag fick omplacera Tengel för ett år sedan och jag tror att det har gjort att beslutet tagit lite längre tid.
Jag har en väldigt stark Liga och känner att Nike hela tiden kommer i skymundan.
Jag jobbar ju heltid och har helt enkelt inte den tiden som behövs för just Nike.
Dom andra LigaMedlemmarna tar för sig hela tiden men det gör inte Nike.
Man får hela tiden locka och pocka och det hjälper ändå inte alltid.
Det är inte så att det inte fungerar i gruppen för det gör det för det mesta.
Utan jag känner att Nike med sin tuffa start är värd så mycket än jag kan ge henne.
En stor familj som har massor av tid för bara henne.
Jag tror inte alls att Nike behöver vara ensamkatt men jag är själv och hon behöver fler 2-beningar som kan bry sig om henne och pilla med henne.
Visserligen har jag Maria nu men det räcker inte riktigt.
SÅ, jag har nu hittat en underbar familj till henne.
Jag kommer få fortsätta att träffa henne på landet.
För det är nämligen mina grannar på landet som ska ta henne.
Så där kommer vi att träffas även i fortsättningen.
Dom bor annars i Tyresö så det är inte långt dit heller.
Det är lustigt med katter.
För det mesta så adopterar dom en helt enkelt.
Nike, som inte är speciellt van vid karlar adopterade genast familjens manliga figur.
Utöver min son så är han den enda som hon sådär klockrent har talat om att
- Dig gillar jag.
- Klia lite där till höger bakom örat med.
- Och liiite lite i nacken är du bussig.
Man bara gapar när det blir sådär.
Hon har ändå bott här i 2år nu och gör mycket sällan sådär.
Nike är mitt "väsen".
Det är så svårt att beskriva henne.
Och, jo jag vet Marie (Vitöras uppfödare, min mentor och allra bästa vän) hon gåååår inte sönder. 
Hon behöver säkert nån som dessutom inte behandlar henne som en porslinsdocka vilket jag har en förmåga att göra.
Hon KAN ju gå sönder. 
Eller inte.  
Iallafall, familjen var här i gårkväll och hälsade på.
Glufsade i sig kladdkaka så det stod härliga till. 
Älskar gäster som älskar min kladdkaka.
Första helgen i september åker vi ut till landet och söndagkväll så kommer hon flytta till Tyresö och bli ö-bo.
*ler*
Mitt älskade väsen