Tack !
Är helt rörd över alla inlägg.
Trixi har helt klart berört oerhört många människor.
Just nu så känns det helt enkelt bara väldigt tomt.
Egentligen inte så mycket på golvet.
Inte ännu.
Till och från har Trixan bott borta, dock med väldigt varierat resultat dessvärre.
Men det känns som om själva luften är tom på nåt sätt.
Jättekonstig förklaring kanske, men jag kan inte beskriva det på annat sätt.
Men jag vet, och Em med, att Trixi har haft ett underbart liv.
Så många som har älskat henne.
Alla somrar vi tillbringat nere på "min" klippa på Skäftingeholmen.
Jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna åka dit nåt mer faktiskt.
Jag har tillbringat alla somrar där och solat i över 20år.
Att åka dit utan vovve kommer att kännas oerhört konstigt.
Dom sista somrarna så har jag till och med släpat med mig kissarna dit.
Ja, vi har inte legat och solat då iof men varit där och myst.
Vi har haft en underbar sista sommar.
Massor med sol och ett underbart sommarställe där vi fick dom två sista veckorna ihop.
Grannbarnen som fick lära känna Trixi en kort intensiv period.
Varje morgon tog Trixi en tur över och väckte Johanna och Cilla.
När familjen skulle äta så satt Trixi där som ett klistrat frimärke.
Jag tror att hon faktiskt såg lite dåligt på slutet, men luktsinnet var det definivt inget fel på.  *ler*
Och tigga var hon världsmästare på.   *skratt*
Trixi, tack för att du har förgyllt så mångas liv med din närvaro !
Sov gott älskling !   Kramas och borrar ner huvudet en sista gång i din mjuka päls och smeker dina sammetslena öron.
TACK !