I början av boken har Vicky skrivit såhär.

Citat  
"Kattälskare, eller ailuroprofiler med ett finare ord, vill inget hellre än att prata om sina katter. De fyller hemmet med kattbilder och katthanddukar och kattböcker och kattalmanackor och kattsmycken. De lever med den sötaste, stiligaste, klyftigaste och intelligentaste katten i världen och de har tusen historier att delge alla som orkar lyssna. "
Slut citat

HUR kommer det sig att detta stämmer så väl in på mig ?
Kikar på dom knallrosa handdukarna i badrummet med svarta katter på.
Alla muggarna med kattbilder.
Skålarna med mina katters namn.
Kattalmanacka
Kort från proffsfotograf
Kort tagna av mig. Icke proffsfotograf
Akvarium (riktigt) för att katterna tycker det är trevligt att titta på det och värma magen på locket.
Massor med klösträd, puffar och andra mjuka saker.  Till katterna såklart.
DVD speciellt framtagen för.................. just det Katter.
Hör barnens kommentarer när dom var mindre:
- Mamma, hur kommer det sig att vi får känslan att katterna går före oss ?
En sekunds förlång väntan i svaret.
- Självklart gör dom inte det barn.   *ler*
Nej, ärligt talat.  Det sista var ett skämt.
Mitt svar.  Dock inte barnens kommentar.  För den har jag fått.
Men, SJÄLVKLART går barnen före djuren.
Men katterna och mina hundar har under många år betytt oerhört mycket för mig.
Utan dom så hade livet varit mycket fattigare och tristare.
Visserligen betydligt mer lättstädat.
Och det skulle inte vara hår i allt jag bakar och har på mig.
Men va 17.................... Det är ju det som förgyller livet.

Jag rekommenderar boken.
Den är mycket bra !