Imorse runt halv sex hördes ynkliga pip.
Jag hade svårt att höra var det kom ifrån, men trodde vardagsrummet.
Fast det visade sig att det nog var balkongen iallafall.
Eller så var det vardagsrummet först och sen balkongen.
Den Svarta Faran är snabb som en iller nämligen.
På balkongen satt han på en av klätterställningarna och såg väldigt ensam och övergiven ut.
Totte sprang runt och vill leka men jag tror inte Svarten riktigt förstod det.
Plus att han saknar sin Mams.
Gick sakta fram till honom för att kolla om det gick att klappa honom.
Han väste en hel del och jag drog in händerna i tröjan för säkerhetsskull.
Men jag kom ända fram och fick klappa honom.
Eller henne.
Försökte mig på att lyfta honom också och det gick faktiskt bra.
FIck ta upp honom i famnen och höll honom där en stund och smekte och klappade honom.
Han darrade som ett asplöv först men lugnade sen ner sig.
Det kommer gå mycket mycket snabbare med honom än med Totte.
Totte är fortfarande hyfsat avvaktande.
Men Totte är rädd när man har handen ovanför honom och det har med hans första tid att göra.
Det gick inte att ta i honom utan handskar för han var en spottkobra av dess like.
Och när jag skulle ta upp honom i dag så missade jag och fick fel grepp, vilket gjorde honom ännu räddare tyvärr.
Så jäkla typiskt  :-(
Ikväll ska jag nog lyckas få till några kort på Svartenbrandt.