Tja, vi brakar av dag 3.
Jag har gjort ett tillägg i rubriken.
Mina föräldrar är döda sen lång tid tillbaka.
Eller tja, pappa dog samma år som Emilie föddes, vilket alltså är 23år sedan.
Mamma dog för nånstans runt 10 eller 15år sedan.
Tror jag.
Hm......Tja, tiden är lite flytande.   *ler*
Min mamma var snäll och jag vet att hon älskade mig.
Jag tänkte återkoppla till ett tidigare inlägg med böcker jag läser.
Ge en förklaring till det något underliga valet.   *ler*
Jag brukar säga att jag är uppvuxen i en pingstkyrka och det ligger en hel del i det.
Boken "Som en tjuv om natten" ska bli spännande att läsa.
Jag tror att det beskriver väldigt mycket av mitt liv.
Har även läst en bok om Knutbymorden alldeles nyligen.
Min mamma gjorde nog mycket som hon trodde var rätt.
Jag ska också säga att jag har haft mycket roligt i kyrkan.
Vi åkte på läger massvis och hade sjukt roligt.
Trots allt var vi ju vanliga ungar med känslor, behov och leklust som alla andra "normala" barn. *skratt*
Dessutom träffade jag min allra bästaste vän i kyrkan.
Vi var 10år och hon hette Ingela.
Vi höll ihop i vått och torrt ända till min älskade vän dog vid 19års ålder.
Hon föddes nämligen med Cystisk fibros.
Men det var inte det som jag skulle skriva om.

Nu lämnar vi mina föräldrar och skriver några rader om mina svärföräldrar.
Alice och Eric har alltid varit helt underbara.
Godföräldrar eller nåt istället för svärföräldrar.    *ler*
Oj, så många stunder jag tillbringat hos dom.
Fått hjälp med barnen, fått mat och omsorg.
Farfar är ju död idag men farmor lever, även om hon är aningens glömsk och den höga åldern har tagit ut sin rätt.
Man önskar man kunde göra något för henne, men det är tyvärr oerhört svårt.
Men helt underbara har dom varit iallafall.

Skånehuset där vi tillbringat såå många underbara somrar jag och barnen.