Det finns redan ett rätt långt inlägg om Oliver.
Rubriken är "Sagan om Oliver"
Den beskriver lite om VARFÖR han är den han är.
Och varför han kom till just mig från just Norge. *ler*

När Oliver kom hem så var jag extremt fånig.
Jag var ledig en hel vecka och i 3 dagar så bodde vi i Mattes rum.
Mat, låda, leksaker och buren.
Matte tog dit datorn och TV fanns där redan.
Allt klart för Olivers socialisering.
Om Matte skulle handla ropades Lill-Matte in för att vara "barnvakt".
Han fick inte lämnas ensam juh. *ler*
Jaaa, kejrå.  Han kanske vart liite bortskämd där.
Han var med varje vaken sekund.
Reste Matte bort så sov han på fårskinnet nedanför Mattes säng eller gick in till Lill-Matte och grät.
Plutten.   Varje morgon hängde han "kastad" över Mattes axel medans Matte klädde på sig och borstade tänderna.
I bästa ragdollstil.
Oliver har alltid varit Mattes katt.
Dock har det inte varit så tydligt förräns vid två tillfällen.
Första gången Oliver reagerade var hösten 2006.
Då skedde en flytt samtidigt som Mattes arbetssituation vart väsentligt ändrad.
Och Matte glömde liksom bort Oliver. 
Oliver har alltid varit som en hund och alltid alltid varit där Matte fanns.
Iom flytt och jobb så var inte Oliver med på samma sätt.
Dessutom vart han sjuk och gick ner rejält i vikt.
Oliver är ingen stor katt utan väger rätt konstant 4.2kg.
Och då gick han ner till 3.6kg.
Jättejobbigt var det att inse vad jag gjort.
Men efter mycket gos och a/d foder så gick Oliver upp i vikt och vart sitt gamla vanliga Oliver-raggis-hund igen.

Sedan hände en insident till som fick Oliver att reagera.
Fast lite annorlunda den här gången.
Men det tar vi lite lite senare.
Gosbollen