Visst passar denna bra såhär på årets sista dag.
Men vad är då Ett sista ögonblick ?
Det första som faller in i huvudet är ju faktiskt när någon dör.
Tyvärr
Det är ju inte sånt som inte är det roligaste att tänka på.
Under årens lopp har det ju varit ett antal djur man tagit farväl av.
Ingen nämnd och ingen glömd.

Sökte lite på nätet på ordet Ambitioner.

 Ambitioner är ett märkligt behov av att söka makt och förlora frihet.
 Ambition is the desire for personal achievement. It provides the motivation and determination necessary to help give direction to life. Ambitious people seek to be the best at what they choose to do for attainment, power, or superiority. Ambition can also be defined as the object of this desire
 Ambition: framåtanda, målmedvetenhet, flit, nit, driftighet, företagsamhet, vilja, energi, motivation, ärelystnad, pliktkänsla; strävan, mål, inriktning, föresats, anspråk
(motsatsord: lojhet, likgiltighet

Från Wikipedia:
1. (någons) mål (med något); det någon arbetar för att uppnå
2. någons drivkraft, det som gör att någon orkar och vill fortsätta (arbeta) med något
3. drivkraft - motivation

Grymt svårt att hitta nåt att skriva faktiskt.
Ambition kan vara både positivt och negativt laddat.

Känner inte att jag i dagsläget har nåt specifikt mål.
Livet rullar på och jag försöker ta en dag i taget.
Möjligen borde jag ha en ambition där jag skulle ta det lite lugnt.

Tja, vad saknar jag ?
Finns massor jag vill ha, men det är enbart materiella saker så det är bara fånigt.
Jag har redan två underbara barn.
Ett gäng goa katter.
Jaja.... det var ju inte vad jag HADE utan vad jag saknade .
Men egentligen kan jag inte hitta nåt faktiskt.
Jo, en sak.
Jag saknar en vovve.  :-(
OCH en lysande Tomte.
Det hade jag visst förra året.
*tittar långt efter Prinsen*

Tillägg:
Jag saknar nån vuxen att göra saker med.
Lite oftare än idag.
IBLAND saknar jag någon att dela mitt liv med.
Att kanske åldras med.

Ja,jag försöker komma på vad jag är rädd för.
På äldre dag har jag blivit höjdrädd.
Jättekonstigt, för i yngre dar så kastade jag mig glatt utför skidbackar (iof med ett trasigt ledband och gips som följd vid ett tillfälle) åkte allt på Liseberg och Gröna Lund som gick att åka och hade inga som helst problem med läskiga saker.
Men det har ändrats konstigt nog.
En rädsla som försvunnit är att tala inför grupp.
Nä, jag kan inte komma på något jag är direkt rädd för.

tillbakablick när Prinsen kom hem.
Det finns så många FÖRSTA.
Hela livet består av ett första ögonblick.
Det är roligt med bloggen för man kan bläddra igenom den och helt plötsligt hitta saker man glömt bort men ler åt flera år senare.
Nåt att glädjas åt och minnas igen.
För nästa första gången.
*ler*

Döden
Jo jag vet, vi ska alla dö en dag.
Och DET är helt okej.
Det är INTE okej att dö, innan man ens har fötts som mitt lilla barn och många andras gjort.
Det är INTE okej att dö som barn eller ung, när man inte ens fått vara med om en bråkdel av livet.
Det är INTE okej att dö mitt i livet.
Det är INTE okej att ett barn ska behöva mista både en och kanske till och med två föräldrar.
Det är helt enkelt INTE OKEJ och det upprör mig.
Mina barns älskade farfar Eric levde ett långt härligt och underbart liv, innan han till slut gick bort.
Så vill jag att det ska vara.

Ett annat av många många exakt likadana ögonblick.

Scenen är följande:
Mattes klippa
Matte själv
Trixi
En rygga packad med: vatten, nåt ätbart för en hel dag, liten kudde, handduk, solgrunka att ligga på, klotång (inte till Matte) solglasögon, radio, mobil, en bok (iallafall dom första 10åren, den lästes aldrig så dom resterande 17 fick den vara kvar hemma) bikinitrosor (ingen överdel) massor med sololja som luktar kokos, hundkoppel och spårlina (OM det mot all förmodan skulle komma nån och lägga sig bredvid mig på MIN klippa) (vovvarna hade en förmåga att gilla andra människors matsäck) och till slut ett glatt humör.

Det är ögonblick jag aldrig glömmer och saknar nåt enormt.
Jag ÄLSKAR vatten.
Om nu nån har missat det.   *ler*
På MIN klippa tillbringade jag alla soliga barnfria dagar vid vattnet.
Nåja, jag tillbringade en hel del ickesoliga dagar där också.
Insvept och huttrande i handduken.
För sola SKA man.
Men dom flesta dagarna var precis lika underbara som bara en svensk sommardag kan vara.
Vovvarna älskade att bada och jag med.
Dom älskade även att ruska av sig allt vattnet PÅ mig.
Jag älskade inte det lika mycket.
Har man tre vovvar som ställer sig upp unisont och säger "morr, skäll och dra till din egen hundskog" så spelar det inte så stor roll att dom "endast" är av rasen godmodig golden retriever.
För mittenvovven såg inte UT som en godmodig retriever.
Dessutom VAR hon inte det heller.
Iallafall inte när man skulle vakta Matte, SÅ Matte fick tillbringa sina dagar på SIN klippa alldeles själv.
Precis som hon ville.
Med bara vågskvalpet mot klipporna, den värmande solen, radio stockholm och vovvarna.
Saknar dig massor Trixan.