R.I.P Mio

Mio är Vitöras bror.
Han bodde en kort tid hos en kattvän till mig.
Tyvärr fungerade det inte utan han fick ett nytt hem.
Det var sååå nära att han fått flytta hit.
Det hade dock inte fungerat som min situation då såg ut.
Nu finns han inte mer.
Sov gott älskade gubben.

R.I.P älskade Musse

Tyvärr gick det inte vägen hos veterinären idag.
Ett STORT STORT Tack till Annika Engström, Sundybergs Veterinärpraktik.
Musse hade ett medfött hjärtfel och det bästa idag var att låta honom somna in.
Puzz älskade lilla gubben.




TaCK alla !

Tack !
Är helt rörd över alla inlägg.
Trixi har helt klart berört oerhört många människor.
Just nu så känns det helt enkelt bara väldigt tomt.
Egentligen inte så mycket på golvet.
Inte ännu.
Till och från har Trixan bott borta, dock med väldigt varierat resultat dessvärre.
Men det känns som om själva luften är tom på nåt sätt.
Jättekonstig förklaring kanske, men jag kan inte beskriva det på annat sätt.
Men jag vet, och Em med, att Trixi har haft ett underbart liv.
Så många som har älskat henne.
Alla somrar vi tillbringat nere på "min" klippa på Skäftingeholmen.
Jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna åka dit nåt mer faktiskt.
Jag har tillbringat alla somrar där och solat i över 20år.
Att åka dit utan vovve kommer att kännas oerhört konstigt.
Dom sista somrarna så har jag till och med släpat med mig kissarna dit.
Ja, vi har inte legat och solat då iof men varit där och myst.
Vi har haft en underbar sista sommar.
Massor med sol och ett underbart sommarställe där vi fick dom två sista veckorna ihop.
Grannbarnen som fick lära känna Trixi en kort intensiv period.
Varje morgon tog Trixi en tur över och väckte Johanna och Cilla.
När familjen skulle äta så satt Trixi där som ett klistrat frimärke.
Jag tror att hon faktiskt såg lite dåligt på slutet, men luktsinnet var det definivt inget fel på.  *ler*
Och tigga var hon världsmästare på.   *skratt*
Trixi, tack för att du har förgyllt så mångas liv med din närvaro !
Sov gott älskling !   Kramas och borrar ner huvudet en sista gång i din mjuka päls och smeker dina sammetslena öron.
TACK ! 

*RIP* Älskade Trixi

Trixi blev tio och ett halvt underbara år.
När Lill-Matte var 12 år fick hon Trixi.
En alldeles egen vovve......   Varje liten tjejs dröm.
Hon har tagit hand om henne under alla dessa år i ur och skur.
Trixi kommer alltid att vara Lill-Mattes, även om jobb de sista två åren förhindrat henne från att ta hand om henne så mycket som hon skulle ha velat.
Trixi har haft ett långt och bra liv tillsammans med både hund och kattkompisar.
Alla har älskat Trixi......  Nåja, med nåt undantag då.... Kikar på Dreamis och Vilja.... 
2-beningarna har älskat henne och hon har fått några små hundrädda barn att bli kvitt sin hundrädsla.
Det är idag med stor sorg i hjärtat vi säger Adjö till vår underbara vän.

Trixi och Tant Joyce, nyss hemkommen från Kennel Kneippbaden i Norrköping


Världens sötaste lilla valpansikte


Lill-Matte läser läxorna med Trixi och Java i sängen.
En vanlig syn varje eftermiddag.


Trixi lärde sig tidigt att bli otroligt bortskämd.
INGEN annan hund har fått ligga i soffor och fåtöljer som hon.
- Ja, jag erkänner Lill-Matte.
- Det var JAG som skämde bort henne. 
- Men hon var ju så sööööööt.   *ler*
Men inte kan man putta ner henne när hon ligger och sover så otroligt skönt.
Ja, hon har vetat att ta för sig och var en livsnjutare av stora mått.
Lindade dom flesta runt sina tassar.


Vinter och SNÖ var en stor favorit




Äta pinne i skogen och bada i gyttjepölar var en annan MYCKET stor favorit


Det bästa var ändå sommaren och att bada.
Här är vi i Lysekil förra sommaren och njöt av sol och salta bad.




Ett axplock av Trixis kompisar
Första mötet kanske inte var nån hit Vitöra ?!  


Men efter bara en kort stund så blev det bättre.
Till slut blev ni bästa kompisar.


Bandit älskar sin Trix


Första mötet med Puzzel
Puzzel:
- Vilken stoor kisse du är !
Trix:
- Ska du släpa hem en ny som jag ska fostra ?
- Suck, men du vet att jag gör det Matte.


Solen skiner och vi ska ut i skogen.
Trixi har som vanligt gjort sin plikt och fostrat det lilla yrvädret.
Men så är hon också stolt 10-barns mor.
I EN kull.
Gör om det den som kan.


Tryggt tryggt med vovve tycker Nike


Bästa kompisar, Tufsan och Trix


Trixi


REGNBÅGSBRON
Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.

 När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans  hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och friska igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.

Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.

Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar. Ni möts i en omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.

Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas...


Regnbågsbron - Rainbow bridge

En fullständigt underbar film om regnbågsbron.
Här hittar du den.
Tack Anna !   Honeysuckles
Jag lånade den från din sida.

ENG: A wonderful movie about rainbow bridge.
Here can you find it.
Thank you Anna ! 
Honeysuckles
I borrowed it from your website.

Eric Eric älskade Eric

Den här bilden ÄR verkligen Eric.
Med krattan i högsta hugg för att göra fint i trädgården på Tottvägen.
Eller kanske plantera en potatis eller två eller mörötter eller varför inte dom goda rödbetorna.


En artikel skriven i Sydsvenskan
Av TT
Publicerad 8 juni 2009 10.21 | Uppdaterad 8 juni 2009 10.38
Förre statsrådet Holmqvist död

Förre statsrådet och riksdagsledamoten Eric Holmqvist har avlidit, uppger familjen. Han blev 92 år gammal.

Holmqvist föddes i Svalöv och representerade Skåne i riksdagen. Under Tage Erlanders regering var han jordbruksminister och inrikesminister och i Olof Palmes första regeringen var Holmqvist försvarsminister. Han lämnade riksdagen 1982.


Skrivet av hans son Hans-Eric Holmqvist:

En 92-årig resa - från Svalöv till Solna
Det enda vi vet säkert om livet är att det har ett slut. Och när det väl kommer är det bättre att det kommer utan förvarning - mitt i steget! Och så blev det här.

92 år är en lång tid.

I hemmet i Svalöv fick man låna cykel av grannen om man behövde resa längre bort. Man hade inte råd med en egen. De äldsta sönerna började arbeta efter 6 år i skolan. Lönen på några kronor var ett välkommet bidrag till familjens försörjning.

Samhällsintresse och politik handlade inte bara om ideer och övertygelse. Ville man ha rättvisa och ett bättre livschanser för barnen fick man ta tag i saker själv. Det gjorde farmor och farfar. Farmor var den första kvinnan i Svalövs kommunfullmäktige. Köket fungerade som ett sorts socialkontor. Farfar satt i skolstyrelsen.

Av deras barn blev Sture kommunstyrelsens ordförande och Aina ledamot av krigsårens ransoneringsnämnd. Torget utanför kommunhuset i Svalöv kallas fortfarande för "Stureplan".

Eric blev så småningom riksdagsledamot och statsråd.

Eric blev jordbruksminister i början på 60-talet. Vi barn tyckte inte det var så kul. Vi hade hört att företrädaren Gösta Netzén blivit anfallen av bönder på ett möte.

I mitten på 60-talet flyttade han över till inrikesdepartementet. Det var en enorm arbetsbörda. Inrikes svarade för arbetsmarknad-, bostads-, regional- och invandringspolitik. Hur många ministrar det krävs för dessa frågor det krävs idag orkar jag inte ens räkna!

Var det enklare med politik då? Nja! Det här var den tiden när miljonprogrammet tuffade på som bäst. Först kritiserades det för att det bara var de som hade det bättre ställt som kunde flytta in i de fina nya husen och att för få hus byggdes. Sen svängde och kritiken handlade om tråkiga betongförorter. På 60-talet fick vi också de första stormarna kring flyktingar. För att inte tala om gröna vågen osv.

Alla fyra barnen gick med i SSU. Liksom hos farmor och farfar och även mormor och morfar samlades ungdomarna i familjens kök. När Eric kom hem trött efter dagens slit eller en lång resa satt där fullt med
debattsugna aktivister. Det blev inte någon stilla kvällsmacka utan en snabb reträtt till sovrummet.

Arvet gick alltså över till barnbarnen. Men det har inte stannat där! Vilket den som kan läsa bla Max Dahlbäcks sidor på Facebook kan förvissa sig om.

Nu finns det mitt i alltihop ett antal hyllmetrar arkiv att gå igenom. Nutidshistoria i etiketterade kartonger!

Det enda vi vet säkert om livet är att det har ett slut. Och när det väl kommer är det bättre att det kommer utan förvarning - mitt i steget! Och så blev det här.
92 år är en lång tid. I hemmet i Svalöv fick man låna cykel av grannen om man behövde resa längre bort. Man hade inte råd med en egen. De äldsta sönerna började arbeta efter 6 år i skolan. Lönen på några kronor var ett välkommet bidrag till familjens försörjning.
Samhällsintresse och politik handlade inte bara om ideer och övertygelse. Ville man ha rättvisa och ett bättre livschanser för barnen fick man ta tag i saker själv. Det gjorde farmor och farfar. Farmor var den första kvinnan i Svalövs kommunfullmäktige. Köket fungerade som ett sorts socialkontor. Farfar satt i skolstyrelsen.
Av deras barn blev en kommunstyrelsens ordförande och en annan ledamot av krigsårens ransoneringsnämnd. Eric blev så småningom riksdagsledamot och statsråd.Det politiska arvet fördes vidare till barnbarn.


RIP Älskade Älskade Eric



Barnens älskade farfar.
Min underbara förebild.
Ingen kunde som du berätta hur det var förr.
Ingen hade tålamod som du med barnen.
Hur många turer runt Råstasjön har du inte gjort.
Utflykter i skogen med matsäck.
Gått i trappan med Emilie och Christoffer på armen och visat tavlor.
Påtat i trädgården.
Alltid funnits där.
För mig.
För oss.
Vi åkte till banken du och jag.
Bara vi.
Det var så trevligt.
Ibland åt vi en bit mat.
Jag kommer sakna våra turer med rullatorn i sakta mak genom Solna Centrum.
Men du dog i din kära trädgård precis som det ska vara.
Ett lugnt insomnade.
Ett lugnt ansiktsuttryck.
Eric jag saknar dig så hjärtat brister.

Det finns något som är starkare än döden
Det är närvaron av de frånvarande i minnet hos de levande
.
(Jean d'Ormesson)
RIP :rose::rose:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Eric_Holmqvist

ENG: My childrens belowed grandfather.
My wonderful role model.
Nobody could like you tell us how it was before.
Nobody had so much patience with the children.
How many trips around Råstalake, you havn't done.
Excursions in the forest with packed lunch.
Joined the stairs with Emilie and Christopher on his arm and showed pictures.
Maked he garden shine.
Always been there.
For me.
For us.
We went to the bank, you and me.
Just us.
We hade such a lively time.
Sometimes we have a bite to eat.
I will miss our trips twith the walker slowly through Solna center.
But you died in your dear garden just as it should be.
Slowly fell asleep.
A calm facial expressions.
Eric I miss you so my heart brokes.

There is something that is stronger than death
It is the presence of the absent in the memory of the living.

(Jean d'Ormesson)
RIP  :rose::rose:

Inlägget jag inte vill skriva :-(

Men nu har jag pratat med vovves riktiga Matte och vi börjar förbereda oss.
Lill-Matte fick Trixi när hon var 12år.
Trixi är Lill-Mattes alldeles egna vovve och har alltid varit.
Trixi kom till oss som en liten parvel på 8veckor.
Busig och alldeles gudomligt söt.
Vilket Lill-Husse och jag fick höra ungefär 7000ggr om dagen.   *ler*
"Hon är ju så sööööööööööööööt" har ljudit genom huset ialla alla år.
Det spelade faktiskt ingen som helst roll vad hon gjorde.
Vad hon åt upp eller hade sönder.
Inte ens den gången då Lill-Mattes störtcoola och ursnygga solglasögon gick en bister död till mötes i Trixis käftar.
Dom solglasögonen blev aldrig vad dom en gång hade varit.
TROTS goa Ole-Norrmans försök att återställa dom.
Lill-Matte tittade på Trixi.
Tittade på sina fd störtcoola solglasögon.
Tittade på Trixi igen.
Tvärvände ut genom dörren.
Var borta i flera timmar.
För att komma hem och utbrista
- Ja ni vet vad nu va ?    *ler*
- Hon är ju så söööööööööööööööööööööt !
Så var marodören än en gång förlåten.

I många år har nu Trixi och Lill-Matte hållt ihop som ler och långhalm.
Varken jag eller Lill-Husse lyckades få Trixi att lyda oss.
Jag har faktiskt haft både en Viltspårschampion och tävlat både i Lydnadsklass 3 och Spår Elit.
Men det kan man inte tro när man såg hur Trixi totalt ignorerade mig.
Men så fort Lill-Matte kom och viftade med ett lillfinger gjorde Trixi exakt som hon sa.
*frust*

Det enda djuret som faktiskt på allvar tävlar med Trixi om Lill-Mattes gunst är Puzzel.
I dagsläget står dom nog på ett = tecken tror jag.
Och när Lill-Matte nu kommer hem så heter det:
- Var är min katt ?
- Hon är ju så sööööööööööööööööt !
Det är inte alltid så lätt att veta om det är Trixan eller Puzzel hon menar.
Tror det är båda.

Meningen med det här inlägget är att alla som vill ska få möjlighet att gosa med Trixi och i lugn och ro vänja sig vid tanken.     När det väl blir dax så finns inte tid för sådant.   Vi kommer att ha en underbar sommar ute i stugan.
Varje ledig tid kommer vi tillbringa där med att jaga kissar, gona i solen, rulla i dypölar och simma i rent klart Mälarvatten.
Besöka "min" klippa nere vid Gjörveln.
Att åka dit utan hund kommer bli oerhört svårt om ens möjligt.
Jag har tillbringat varenda sommar därnere sedan 1983.
Legat med radio och lyssnat på vattnets kluckande.
Lärt ett antal hundar att simma och apportera dummies och tränat fågel i vattnet.
Vi har skällt ut orienterare och bärplockare.
Tänk er en GoldenLiga på 3hundar.
Gamla (då) Joyce som skällde "pliktskyldigast" bara för att visa att gammal ÄR faktiskt äldst, Mischa som var en bitig typ och på fullaste allvar menade att folk kunde dra åt skogen, - Det är vår klippa och en yrvaken liten Trixi som inte fattade ett jota men skällde som en galning bara för att farmor Mischa gjorde det.
DEN synen av 3ilskna goldisar fick dom flesta att fly.   *skratt*
Klippan är VÅR.   *ler*

Sen har vi har suttit inlindade i tjocka filtar när det varit för kallt att sola.
Iallafall jag..... För hundar känner inte sånt.
Dom badar glatt iallafall.
Trixi har varit en klippa med hundrädda barn, vuxna och katter..

Nå, med nåt undantag då.    *ler*
Vitöras mamma och mormor gjorde en saltomortal när dom glatt kom farande i hallen för att hälsa.
Trixi hälsade ju såklart tillbaka.
Man ska vara artig och hälsa har Matte sagt.
Påföljden blev att Vilja och Dreamis for som rädda höns upp i klösträdet och gömde sig länge länge efteråt när det ringde på dörren.   Flåt Marie  
Det finns HUR mycket som helst att berätta.
Trixi är den underbaraste hund jag haft tror jag och en total blandning av lata Joyce och vilda Mischa.
Hon har lärt sig allt dumt och gjort många jävelstyg på grund av sin farmor och Tant Joyce.

Finns vissa likheter med fd GoldenLigan som med KattLigan idag.
Läs Bandit och Vitöra och liten Puzzel.     :-)

Vi ska ha en underbar sommar !

Till slut Joyce och Mischa

Joyce min "gammelvovve" som blev 12år.
Och Mischa som jag tävlade och tränade med.
Hon var viltspårschampion.
Vi tävlade i Lydnadsklass 3 och var även uppflyttade i Högre klass spår.
Joyce


Joyce med liten Mischa


Och liten nyss hemkommen Trixi


Mischa och Trixi på vårt älskade landställe hos grannen.


Mischa


Mischa och Trixi på baksidan i radhuset.


Saknar er massor mina fina vovvar.


Ni var kompisar, Du och Oliver

Tyvärr ville livet annorlunda







Mitt älskade svarta troll Java

Jag har skrivit om dig förr.
Vill bara lägga in några bilder på dig älskling.
Saknar dig.
Det ÄR nåt så otroligt speciellt med svarta katter.












Älskade älskade Zigge, mitt hjärta brister

Älskade älskade Zigge.
Finaste Lejonkungen.
Jag tyckte så oerhört mycket om dig.
Du var så stilig.
Så stolt.
Jag är oerhört tacksam över att ha fått träffa dig live en fin söndag.
Stolta underbara.
Tårarna bara rinner.
Och orden känns så oerhört banala.
Ett år vart du.
Massor med bilder har jag sett på dig.
Du var stolt och fin och hade just fått en lillebror.
RIP älskade Zigge.


Regnbuebroen

På denne siden av himmelen finnes et sted kalt Regnbuebroen.
Hver gang et dyr som har hatt betydning i et menneskeliv dør,
kommer det til Regnbuebroen.
Der finnes enger og åser for alle våre spesielle venner,
slik at de kan løpe og leke sammen.
Her er det rikelig med mat, vann og solskinn, og våre venner
har det varmt og deilig.

Alle dyr som har vært syke og gamle blir friske og unge.
Når et elsket dyr dør kommer det til dette stedet.
Syke og skadede dyr blir hele og friske igjen;
de som har vært såret eller lemlestet blir hele og sterke igjen,
akkurat slik som vi husker dem i våre drømmer fra "gamle dager".
Dyrene er lykkelige og fornøyde, bortsett fra en ting;
de savner noen som var veldig spesielle for dem,
som de ikke fikk ta med seg.
Alle leker og løper sammen, men en dag er det en som plutselig
stopper opp og ser mot et sted langt borte.
De klare øynene lyser, den ivrige kroppen sitrer.
Brått løper dyret vekk fra gruppen, flyr over gresse,
fortere og fortere.


Dyret har fått øye på deg, og når du og din spesielle venn
til slutt møtes, omfavner dere hverandre i gjensidig gjensynsglede,
dere skal aldri mer skilles.
Ansiktet ditt blir gjenstand for et regn av lykkelige kyss,
og nok engang får dine hender stryke og kjele med en sårt savnet venn.
Lang har atskillelsen vært for deg, men,
alltid har minnene levd i ditt hjerte.

Så krysser dere Regnbuebroen sammen - inn i evigheten.


RSS 2.0