Ett brutalt uppvaknande halv fyra

inatt.
Då talade Vitnos om att - Jag är eeeeeeeeeeeeeeeensam Inkan.
Jösses amalia vilken röst den katten har.  :shock:
SÅ, Inkan gick upp och höll Mister Vitnos sällskap mitt inatten.
Efter ett tag lugnade han ner sig.
Visserligen bytte jag rum och la mig i Emilies säng istället.
Men det är smällar man får ta.
Sen låg vi och höll tass ett tag.
Och han spann så hela rummet skakade.   *älsklingen då*
Han är verkligen en jättebebis.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0