Och här kommer fortsättningen.

Ett hotellrum i Härnösand och drömmen om en brunmitted ragdoll

Drömmen om en brunmitted ragdoll har trots underbara Oliver aldrig släppt.

Det har dock kommit ett par andra katter emellan. Två maine cooner, Tengel och Nike.

Till slut bestämde jag mig i alla fall för att göra slag i saken.

En brunmitted skulle det bli.  Helst också en katt på foder.

Så börjar letandet.  Efter en ragdolluppfödare som ville ha mig som fodervärd och som jag kände förtroende för och delade samma värderingar när det gäller katt och uppfödning med.

Till slut landade mitt val på Åsa och Johan Remmerth som har katteri Hallongläntans.

SÅ, i september 2006 jobbar jag i Härnösand en vecka.

En vecka fylld med jobb på dagarna och långa ensamma kvällar på ett hotellrum med utsikt över vattnet.

Till slut tog jag mod till mig och skickar ett mail till Åsa om mina tankar och funderingar. 
Jag får ett positivt svar tillbaka och en lång väntan tar sin början. 
Kull efter kull kommer men den "rätte" kissen dök inte upp.  Ska man ha en foderkatt så är det ju självklart uppfödaren som väljer kissen. Inte fodervärden.  Men för mig gjorde det ingenting. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.
Under tiden jag väntade så lärde jag känna familjen Remmerth närmare. Vid ett tillfälle var Trixi (en golden retrieverdam i sina bästa år) och jag barnvakt åt Rasmus, Lucas och Bella och bodde där under en helg. Under dessa år har jag fått förmånen att bli, inte bara fodervärd, utan även en vän till familjen, vilket jag är mycket glad för.  
Till slut så kom det i alla fall en kull som verkade lovande. Pappa Yannis och mamma Fanny lyckades få hela 6stycken bruna mitted att välja på.   Kullen föddes den 29april 2008 och allt gick bra.

Trixi och jag var över när kullen var cirka 2veckor första gången och hälsade på.

Och egentligen är det Trixi och Puzzel (Janina) som valde oss.  Hon var inte den bästa i kullen då, men vem kan motstå en golden retrieverdams val.  *ler*

Och helt fel val gjorde hon ju inte. 
Puzzel blev ju Ragdollklubbens KMmästarinna 2008. Endast 4månader gammal. 


Och det har gått bra på utställningarna med flera BIV och ett gäng NOM.

Men oavsett utställningsplaceringar och annat så älskar jag Puzzel nåt helt gränslöst. 

Jag kan sitta i timmar och drunkna i hennes goa päls och mjuka sätt. 
Hennes underbara kontraster. 
Mjuka dova spinnande. 
När hon lägger sin tass på min arm så går det inte att flytta på sig oavsett hur mycket man fryser eller hur illa man sitter.

Hon tittar mig djupt djupt in i ögonen och "pratar" med mig.
Hon är allt och mycket mer än jag någonsin kunna drömma om.  
Jag älskar dig gränslöst Puzzel !
Tusen tack Åsa att jag fått förmånen att få ha Puzzel hos mig.


Ds.... Om jag tror att Puzzel är "min" så tror jag dock helt fel. 
Lill-Matte har helt enkelt lagt beslag på den lilla ljuvliga damen. 
Hon skickar sms med jämna mellanrum när hon inte är hemma där det står "Jag saknar min katt =("   eller "Kan ni hämta mig från gympan?" Vilket betyder att jag ska ta med mig Puzzel när jag hämtar henne.
Eller bara kort och gott "Söööööööööööööööt" om hon är hemma och är i sitt rum med Puzzel.
Kärleken är helt klart besvarad också.
Det var hos Lill-Matte som Puzzel spann för första gången.
Och det var även hos Lill-Matte som Puzzel låg i famnen när hon var liten innan hon låg hos mig. 
Nu är tyvärr inte Lill-Matte hemma så mycket, så Puzzel får helt enkelt nöja sig med mig. 


Om 5 dagar blir Puzzel 1år.En bildbombtråd kommer då.
Puzzel  

Objektsbeskrivning Vitöra eller Ett helt KattForum KAN inte ha fel.

Ja, jag vet faktiskt inte hur allt hänger ihop längre.
Bara att Vitöra föddes på Alla Hjärtans Dag 2007.
2veckor senare så träffades vi.   Vitöra och jag.
Ja, JAG skulle ju inte ha nån katt.  Jag hade däremot med mig en arbetskompis som var intresserad av en skogis.
Väl hos kattungarna var jag ju tvungen att göra någonting.  Jag kunde ju inte bara sitta där och fånstirra. Så jag tog upp en av kissarna och gosade lite.
Nåja, riktigt så var det ju inte.  Jag satte mig på golvet och fram kryper en liten kattunge. Vit som snö med några kolsvarta fläckar och ett kolsvart öra.  Jag kunde ju inte låta pyret ligga där själv, utan tog upp honom i knät och gosade en stund.
Men det ska ju vara rättvist. Så jag släppte ner honom för att gosa lite med dom andra.  Men som i sången "Som en boll kommer han tillbaks till mig" så kröp pyret envetet tillbaka till mig igen. Upp i knät.  Tja, då fick han väl ligga där då.
Vad är det man säger ?
En bild säger mer än 1000 ord.
Men jag SKULLE inte ha nån katt..
Ett helt KattForum sa dock i 6månader nåt helt annat.
- Det är ju din katt Inkan. 
- Det syns på lång väg.
Ett helt KattForum KAN inte ha fel.


- Nej nej, det går inte.
- Jag har en fertil maine coon hemma så det är inte aktuellt. 
Och det var det faktiskt inte. Sådeså !  Inte då iallafall.   *ler*   Däremot var jag ju tvungen att följa med L när hon skulle hälsa på Saga.  1ggn i veckan tills kullen var 12veckor.  *ops*                   Och om inte L kunde följa med så måste jag ju åka och ta kort till henne.  På Saga alltså.
Och det gjorde jag.   Tog kort på Saga. OCKSÅ.................

Vitöra


Hur kom det sig då att den kritvita katten med ett väldigt utmärkande kolsvart öra fick det underliga namnet VITöra.
Ja, ser man hela kullen så är det rätt enkelt.   Alla kattungarna hade svarta öron utom Vitöra som hade ett svart OCH ett vitt öra.  Så det mest utmärkande när dom sprang omkring var ett litet vitt öra.


Vitöra växte och växte och vi gosade och gosade.  Ja, jag var ju tvungen att underhålla honom.  Ingen hade ju tingat honom och alla andra hade Mattar och Hussar som kom och gosade med dom.  :-(   Stackars Vitöra.  Jag fick ju vara stand-in Matte åt honom sålänge.


Och pussa lite lite......................


- Vem jag försökte lura ??
- Tja, jag har ingen aning. 

- Du Matte, du har inte tänkt att släpa hem en såndär pälsboll till va ???
- Du vet att vi har fullt nu och Lill-Matte blir INTE glad ! *voff*


Uppfödare F
- Kolla Inkan vad snygg han är.
Inkan
- Ska inte ha, ska inte ha, ska inte ha.
Vitöra
- Ingen vill ha mig, ingen vill ha mig, ingen vill ha mig.   *snyft*


Tiden gick.  Vitöra växte och ingen Matte eller Husse hade tingat honom.
Uppfödare F bestämde sig till slut för att behålla honom.  Han var snygg.
Här är Vitöra 20veckor.  Ärligt talat så vet jag inte än idag om Marie hade nåt annat namn på honom.  *ler*
Jag tror faktiskt aldrig han fick nåt. Förutom hans riktiga namn då, Aishiteru eller Aishi, som betyder "Jag älskar dig" på japanska.


Sommaren 2007 åkte vi till Älvdalen och hälsade på.
SkogisLigan på sitt håll inne i storstugan.


Och Ligan-Ligan på sitt håll inne i lillstugan.


Ännu var de tu inte ett.
Men det börjar dra ihop sig.
Kände du det på dig Marie ?


Det visade sig framåt augusti att Vitöra hade svansknick, vilket medförde att han inte skulle gå vidare i avel.
Ungefär samtidigt så togs beslutet att Tengel skulle kastreras.
Cirkeln var sluten.

- Matte Inkan, får jag flytta hem till dig nu ?
- Blir du min Matte på riktigt ?
- Får jag bli fullvärdig Medlem i Klubben Ligan ?


- Ja älskling, nu blir du min.
- På riktigt.


SchackLigan hittade varann direkt.
Många bus har dom hittat på.


Min älskade älskade Vitöra.
Du är nu min min, bara min !
Kram






Ett helt KattForum HADE inte fel.  *ler*

Java
Född 010815
Död 050813

Ett älskat husdjur, en vän
Får stilla somna in i famnen
Tårarna strömmar nerför kinden
Men vetskapen om att rätt beslut är taget gör det hela lättare.
Min älskade DAMP-katt finns inte mer.
Mitt svarta yrväder , min älskade Java.
En dag min vän, ska vi åter vara tillsammans.
Till platsen som kallas Regnbågsbron.
Till dess, sov gott älskling.

Vill också tala om för dig att du fått två värdiga efterträdare.
Bandit är sänd av dig.
Jag vet det.
Högt och lågt är han.
Precis som du var.
Och Tengel är lika svart som synden.
Ingen är dock hälften så "pratig" som du var.
Om man nu kan kalla det prat det konstanta skrikandet du höll på med.  *ler*
Men det vart tyst så tyst den dag du inte fanns längre.
Jag kan dock fortfarande höra dig.

Älskade älskadeJava
Du finns här hos mig varje dag.
Älskade älskade Java.
Saknar dig så.

Tänkte jag skulle fortsätta att skriva lite mer om kissarna.
Nästa på tur blev Nike.
I början på bloggen finns en beskrivning av Nike.
Att hon kommer från en vanvårdsuppfödare Gimlets och vad det innebär att vara en GODKÄND uppfödare vs en kontrollerad uppfödare.
Läs gärna det om ni tänkt er att köpa en maine coon från trakten i Göteborg, Trollhättan med omnejd.
Nog skrivet nu om Nikes vanvårdsuppfödare.

Nike kom hem till mig en dag sommaren 2007.
Första tiden tillbringade hon mer eller mindre 100% i huset i Kattens NumberOne kattställning.
Det vart hennes trygga punkt i livet.
I flera månader tillbringade hon sen sitt liv där med snabba utryckningar i resten av huset.
Ovanpå akvariet var sedan det första öppna ställe hon tillbringade mycket tid.
Och gör än idag.
Nike är ett väsen.
Jag har helt enkelt inget annat ord att beskriva henne på.
Hon är helt ljuvlig och hundra gånger goare än det någonsin går att beskriva på bild.
Hon har sakta men säkert tagit sig ur sin bubbla.
Fast ibörjan så sprang hon så fort man försökte klappa på henne.
Duckade med huvudet och sprang iväg.
Snabb som en iller.
Men för bara någon vecka sedan så kom hon upp i knät för första gången.
Och sedan har hon börjat gosa alldeles själv.
Och det är en sådan otrolig lycka.
Nu känns det som om hon ibland bara inte kan få nog av att gosa.
Hon hoppar runt, springer som en tossig och ser ut som om hon är sisåsdär 5 månader.
Jag är så otroligt lycklig över att hon finns hos mig.
ÄVEN om hon egentligen inte var inräknad i mitt antal av katter.

Tack Mia !!!  http://web.telia.com/~u52126477/

Hennes bror bor hos en vän till mig och heter Atlas.
Atlas har tagit längre tid på sig att bli tam.
Han är fortfarande lite skygg men otroligt go kille han med.
Och dom är otroligt lika varandra dom små trollen.
Nyss hemkommen till mig


Trixi vart snabbt en stor trygghet.


Första riktiga gosstunden då Nike kom själv.
Tagen med dålig mobilkamera men man skuttade inte direkt upp och hämtade kameran.  *ler*


Solig underbar bild på en ljuvlig Nike

Nu i juli är det 4 år sedan jag var i Skien och på vinst och förlust tog en 120-mila resa för att hälsa på O-gänget.

http://www.diadems.no/

Efter att ha suttit ett antal veckor och letat katt på nätet så togs då en resa ända bort till Norge.

Allt för att jag är lite galen.

*ler*

Jodå, det fanns ett gäng både uppfödare och kattkullar här i Stockholm med omnejd.

Fastnade just för rasen Ragdoll för trasdockan skull.

Nån katt skulle jag ju iof inte ha egentligen.     *ler*

Ni känner igen det där va?

Men tänk så det kan bli när det är dåligt väder ute och ett helt Internet ligger för ens fötter.

Och när jag väl fastnat för rasen så togs en resa igenom alla Ragdoll sajter i Sverige som fanns.

Men så kom jag på att jag ville ha en katt med norsk stamtavla.

Vi har ju en norrman i familjen som har betytt massor för mig och mina barn.

Han har varit den fadersfigur dom egentligen aldrig haft.

Så, jag älskar Norge enormt.

Sagt och gjort.
Nästa resa i sajbervärlden företogs ju såklart på norska sajter.

Skickade ut en hel del mail om att få en katt på foder men av förklarliga skäl så ville ingen skicka nån så långt.

Men men, skam den som ger sig.

Nå, jag var helt inne på att jag skulle ha en brun mitted ragdoll.

Dock fick jag ju ett positivt svar från Solveig http://www.diadems.no/ , att komma och titta.

Solveig sålde inte kattunge utan att ha träffat personen ifråga.

Oavsett avstånd.    BRA tycker jag.

Och fast jag faktiskt ville ha en "bruning" så vart jag redan på hemsidan så oerhört förtjust i Chance!

Så resan företogs. 60 mil och endast 3 Timmar i Norge, för att sedan vända hem samma kväll igen.

Snacka om express besök.

Chance visade sig i verkligheten vara ännu underbarare än på nätet.

Jag älskar dig Chance.

Och mamma Coco var bara en dröm.

Tyvärr finns mamma Coco nu i Regnbågsbron.

Oliver och jag föll nog för varann från första tassen.

Så, hem kom då i september en liten "blåing"

Men världens sötaste kisse.

Ps. katterna är billigare i Norge.   Ds

Ps ps   *ler*   fast då har jag inte räknat in bilresa, båtresa mm mm , dessutom gånger 2  ds ds

Oliver 10 månader hemma i Norge

Idag och för alltid.

Du finns alltid där.
Att sticka ner huvudet i din underbara silkeslena päls är det bästa jag vet.
Det tröstar mig alltid när jag är ledsen och nere.
Du lägger inga värderingar i någonting.
Du finns alltid där jag finns.
Alltid bredvid.
Alltid till hands.
Mitt i natten när livet är svårt.
Om 5månader blir du 4 år.
Jag skulle kunna återge varenda sekund av dom 3 timmarna jag var i Norge första gången. Då, när du 6 veckor och jag hälsade på dig.
Vi föll för varandra. Du och jag.
Resan hem på båten när jag äntligen fick hämta hem dig.
All tiden vi tillbringade ihop dom första dagarna.
Japp, Emilie tyckte jag var totalt knäpp, för du lämnades inte en sekund, utan hon fick vara "bebisvakt" när jag skulle åka och handla.
Känslorna är så otroligt starka.
*borrar ner hela ansiktet i dunpälsen*
Now and forever.