Min toalett är trasig.
Ja, trasig och trasig.
Den spolar inte riktigt som den ska, utan man får hålla knappen intryckt hela tiden.
Helt klart ett I-landsproblem.
Men jag vill ha det åtgärdat.
Jag ringde byggfirman som gjorde stamrenoveringen här för att dom skulle åtgärda det.
Han lovade att - Visst, jag ringer Herr Rörmokare direkt.
Några dagar senare så funderade jag på vad ordet direkt betydde.
Helt klart olika för oss ialla fall.
Ok, jag ringde igen.
Och jodå, han skulle ringa Herr Rörmokare igen och han skulle komma samma dag.
Väl hemma så kollade jag återigen.
Nopp, ingen hade varit här.
Till saken hör ju då att Ligans farliga hund, är hemma nuförtiden.
Idag ringer jag K-fiskaren igen och pratar med dom.
Han ska omedelbart ringa Herr Rörmokare och säger att han ringer mig tillbaka med en gång.
Vilket han också gör.
Jag hör hur han ler lite i telefonen.
Talar om att jovisst, Herr Rörmokare hade varit här, sett Trixi och vänt i dörren.
Stackarn.
Han var alltså jättehundrädd.
Och det visste ju inte jag.
Killen jag pratade med log ju lite.
Han har ju träffat Trixi.
Och säger att -Jo, jag vet ju att din hund är harmlös. 
Fast det spelar ju ingen roll.
Är man hundrädd så är man.
Jo, jag vet och har full respekt för det.
Imorrn bitti ska Herr Rörmokare komma igen.
Och då är jag hemma och tar hand om besten.
Jag har all respekt för att man är hundrädd men kan inte annat än le ialla fall.
Åt min 9-åriga hunddam som inte skulle göra en fluga förnär.