Undantag.
Jag tycker alltså inte om småbarn.   Det är bara ÄR så.  Och jag MÅSTE inte göra det heller. Fast folk envisas med att stoppa upp sina småbarn i näsan på en, så man ska säga att "-Åååååh vad söt den är" och snusa in bebisdoften.   Nu är det ju väldigt tabubelagt för man får var varken säga eller tycka så.  Men eftersom Inkan är som Inkan är så säger jag det här.   Dock har jag tillräcklig hyfs för att inte säga det till föräldern ifråga.  Det jag stör mig på är att man MÅSTE gå runt och gosa med det lilla underverket och jag VILL inte helt enkelt.  Jag tittar sågärna på lite avstånd och säger att "-Visst är den söt."  För det är dom ju allt som oftast.
Nej, jag sticker hellre in näsan i en kattpäls och snusar in DEN doften.  Eller en valp !  Ååååh, då kan jag snusa hur länge som helst.

MEN, sen var det ju det där med undantag.  Det finns ett.  Ja, egentligen faktistk två som har nästlat sig in i Inkans hjärta.
Den ena heter Levina och den andra Adina.   Hur dom lyckats linda en Inka runt sina små fingrar vet jag inte.  Men det har dom gjort ialla fall.
Och här kommer ett kort på det ena underverket.   Tyvärr träffas vi inte så ofta. Det är så med upptagna småbarnsföräldrar.  Men ni finns i mina tankar Levina och Adina.

Levina  Ljuvligare leende får man leta efter