Åh vad jag längtar efter att få ställa Vitöra igen.
Utställningen i söndags triggade igång i massor.
Varje gång man går runt med Puzzel för att träna upp henne för lite "hanging" så tittar folk.
Dom tar bilder.
Ler så där otroligt fånigt som man bara gör när man ser nåt sött och gulligt.
Hon väcker sååå mycket uppmärksamhet och jag är så stolt så stolt över henne.

Och jag vet ju att Vitöra väcker ungefär samma uppmärksamhet med sin enorma kritvita päls och sitt svarta och vita öra.
Innan jag skulle upp med Puzzel i söndags så hade Britta-Maria Johansson Norsk skogkatt klass 2 och det är den klassen som Vitöra går i. Jag satt länge och tittade på hans konkurrenter. Det finns så otroligt många svart-vita skogisar men Vitöra står verkligen ut och det är så otroligt roligt att visa honom. Även om man inte vinner jämt (ja jag veeet Marie, en skogis växer till dom är 3år) så är det så roligt att visa upp dom. Det är bara så.
Jag är så lycklig över mina katter så ni anar inte kära uppfödare.


Faaaaaast IBLAND så undrar jag om det finns nån hjärncell alls när man letar efter honom och man som vanligt hittar honom UNDER diverse fällar, filtar och täcken.   Hm..................    *ler*