Dagen D var äntligen här.
En dag med blandade känslor för både Tengel och mig skulle det visa sig.
Tengel bor på en gård som heter Kalvhed och är helt ljuvlig.
Han delar gården med sin Matte Marie, Husse Peter, vovven Harry och gammelkissen Buster plus ett antal hönor.
Det är så mycket känslor med den här katten och det går faktiskt inte att förklara.
Han flyttade i februari men det känns som ett helt år.
Så konstigt
När jag först klev in i växthuset där Tengel låg så fick han panik när han fick syn på mig.
Stackars plutten
Han fick helt enkelt inte ihop att jag klev in i hans paradis.
Vi åt iallafall middag *mums* och efterrätt och drack kaffe.
Tengel kom fram några gånger och låg på golvet eller på en stol men så fort jag kom ens i närheten så flydde han.
Vid två tillfällen så fångade jag honom faktiskt iallafall.
Sista gången så fick jag gosa med honom en lång stund och jag kände verkligen att han nu hade slappnat av.
Jag borrade ner huvudet i hans mjuka goa päls och njöt enormt av stunden.
Jag grät så fort jag fick syn på honom.
Men jag ångrar inte för en sekund att jag omplacerade honom.
Han bor i den underbaraste av familjer och mår kanon.
Jag kommer att hälsa på honom igen och jag kommer gråta igen.
Så är det bara.
Den katten har stulit en så stor del av mitt hjärta och en liten bit av den delen kommer nog aldrig att läka.
Men så är det och jag har förlikat mig med det.
Jag är bara så lycklig över de stunder jag kan få i hans närhet ibland.
Tack Marie och Peter !   Krama trollet från mig

Tengel




Här ser hon mig inte.


Tengel och Matte


Kompisen Harry




Och Buster