Trillingarna 2veckor idag
Alla tre reste sig och kom emot mig på vingliga ben.
Ända fram till kanten och försökte till och med att klättra lite.
Nu har dom ju inte världens bästa balans i den här åldern, men det är så otroligt häftigt.
Dom tittade på mig med pigga klara ögon.
Jag fånpeppratade med dom och dom svarade tillbaka.
IBLAND är man glad att man är ensam. *skratt*
Det var så länge sedan jag själv hade egna kattungar och jag har verkligen glömt bort den enormt omvälvande känslan det är när man får kontakt med dom och dom känner igen en.
Jag önskar verkligen att alla kunde få uppleva det här.
Jag vet att jag är enormt priviligierad i och med att allt gått så bra och att Puzzel är en sån underbar mamma.
Jag är oerhört tacksam för det.
I min egna första raskattkull en gång för länge länge sedan, så dog den första kattungen så jag vet att det inte alltid går som man vill.
Jag har haft ett par kullar efter det som det gick bra för och även en huskattkull på den svarta honan vi hade då.
Jo, jag visste inte bättre på den tiden.
Inte så att jag tog en kull för att man måste innan man kastrerar eller för att det var så sött, utan för att jag helt enkelt inte förstod att man skulle kastrera på den tiden.
Nå, nog om det och mitt filosoferande.
Det är mycket känslor nu på så många sätt.
Besökte barnens farmor på sjukhuset efter jobbet idag och sedan till kattungarna.
Kontrasterna på livets början och slut är lite väl stora just nu för mitt eget välbefinnande.
Här är Trillingarna på språng.
Och här är en annan "liten" på språng.
- Vill ni leka ?
- Okej, jag kommer ner till er.
- Eh alltså, det var inte jag Matte.
- Du VET att du börjar bli gammal och behöver glasögon.
Han klättrar rejält på mina nerver just nu.
Idag har han lärt sig att hoppa från bänken vid micron, rakt över köksgolvet och landar på diskbänken. *suck*
Men så tar man upp honom i famnen och borrar ner hela ansiktet i den mjuka goa magen och allt är självklart förlåtet på ett kick.
Nu blev jag kär!
Jag vill också ha kattungar hemma!!
De är ljuvliga så jag förstår att du tillbringar mycket tid vid bolådan. Det är nog bra för själen att ha små luddbollar hemma.
Tror du att det blir livat när småttingarna har vuxit till sig och vill hänga med Tamlinpojken på äventyr, de kanske kan hoppa strömhopp mellan bänkarna i köket ;-)
hahhahahha
Ser strömhoppen framför mig.
jadu, det lär bli livat.
Garanterat suck
Men kul trots allt. ler
Fia svårt att inte bli kär och det här är bara början.
Åh, vilka små sötnosar. Måste vara underbart att få uppleva det här dag för dag!
Vi önskar er alla en riktigt God Jul och hoppas att du får lite lugn och ro och kan njuta ordentligt av livet!
Många kramar, Therese & gänget!
PS Simba var en bra huligan som liten, han erbjuder sig att komma över och lära dem ett och annat som inte Tamlin kan (eventuellt, han verkar ju försigkommen den där katten...)
Tack Therese men han har en lärare och det räcker så bra tack !
fnys
åh! jag brukar läsa din blogg när jobebt blir trist och den piggar alltid upp! så underbart fina kissar! smälter
Ljuvliga ungar :-)
