Vi reste i hyfsad tid på fredagen och kom fram i bra tid.
Det ösregnade precis HELA tiden.
DET var inte speciellt kul.
Hade blivit förvarnad om Vinnies avgrundsvrål och diskuterande.
Jo, hon pratade väl sådär i 70% av tiden dit.
Helt ok.
På vägen hem så diskuterade hon livet och talade om hur missnöjd hon var i 99.3% av tiden.
DÅ var man rätt less innan man var hemma kan jag säga.   *ler*
Nästa gång får Vinnie sitta i en ljudisolerad bur så får hon följa med.  
Tux sa inte speciellt mycket och Vitöra självklart inte ett knyst.
Prinsen pratade lite till och från på resan dit.
Lite lite mer på vägen hem.
Tror dessvärre att han gick igång på Vinnies klagolåt.
Man måste ju hålla med sina kompisar juh.

När jag läste innantill på vår Voyacher till hotellet så visade det sig att det var ett 5stjärnigt hotell.
Hur vi jättekatthåriga kattmänniskor hamnat där vete17.
Jag har faktiskt bott i en svit i Sundsvall en gång.
DET var flådigt ska jag säga.
Där fanns det bubbelbadkar, hall, ett sällskapsrum med skinnfåtöljer och bord och dator och sedan världens sovrum. Lika stort som en mindre 1a.

På det här hotellet så hade dom värmegolv i badrummet.
Jag ÄLSKAR mitt värmegolv hemma så jag stortrivdes.
Det gjorde kissarna också.
I övrigt fanns det mesta från en välfylld minibar till byxpress och hårtork självklart.
Just byxpressen var väl inte jättevälanvänd.   *ler*

Nå, nu tillbringar man inte så mycket tid på hotellet men det är ju ändå skönt när det är bekvämt.
Jätteskön och mjuk säng var det också.
På lördagkvällen så gled jag ner i badkaret och tog ett långt och skönt bad tillsammans med Prinsen som intresserad satt bredvid och kikade.

Norge har inte vägar som man vare sig kör för fort på eller hittar lätt.
Men jag hade GPS och en oerhört serviceminded personal på hotellet.
Hon ritade och donade så vi skulle komma rätt till Mossehallen.
Vilket vi även gjorde utan problem.
Hitta hotellet enligt beskrivningen från hemsidan var dock INTE lätt.
Jisses vad länge vi snurrade innan vi ringde till hotellet för att få vägbeskrivning.
Sen förlitar man sig ju rätt bra på GPSen nuförtiden.
På vägen hem, när vi passerat gränsen tack och lov, så la GPSen helt enkelt av.
*suck*
Det är inte så att jag behöver den snart eller så.   *muttrar*