Det är oerhört jobbigt att se huset till salu.
Jag vet att Em tycker att det är ännu värre.
Men livet går vidare mitt älskade barn.
Även om man inte tror det.
Men visst känns det.
Hur många gånger vi varit i huset vet jag inte.
Men,
Vi har firat jular och letat tomtens spår i snön.
Hade sönder ett fönster en gång när jag och Em vinkade till tomten. 
Vi har till målat ägg på påskarna otaliga gånger.
Många är dom helgerna jag kommit och fått avlastning av Alice och Erik med barnen.
Fått mat, sovit middag, fikat och sen en kvällsmacka innan det var dags att bege sig hem igen.
Styrkt till kropp och själ.
All kärlek som har getts i det huset.
Alla skattjakter och farfar som trollade när barnen var mindre.
Farmor stökandes i köket.
Kaffe fanns alltid att få.
Nu är huset till salu.
Men än sålänge kan jag/vi åka vägen om, pipa in till farmor, sätta på kaffet och dricka en kopp i köket.
Jag var där idag och vi satt en stund och pratade och hade det trevligt jag och "farmor".
Livet förändras men minnena består dock och det är dom vi plockar fram när dom mörka tankarna kommer.
Alla ljusa fina minnen som har varit.
Jag är så glad över all tid jag och barnen fått på Tottvägen.


http://www.husmanhagberg.se/Objekt/?objectid=OBJ15143_982331141#