Idag var det då äntligen dax.
Efter en rörig morgon och dag så kom jag iallafall iväg.
Fick med mig ett gäng flyttkartonger till Em som måste flytta ur lägenheten hon bor i just nu.
Från Södermalm till Solna.
Solna ÄR bra gumman.
Närmre din katt vettu.   *ler*
Nå, lämpade av Maria hos Anna och sen till Söder och lämpa av flyttkartonger och hämta Em.
Ringer sonen för att kolla att han är på G.
Från Söder till Mariatorget tar det cirka 5minuter.
Med bil.
Om man inte heter Inkan då förstås.
För då tar det minst 20minuter.
Iallafall om man envisas med att åka vägen om Centralen först.
*SUCK*
Jag kan inte ens köra efter en GPS utan att köra fel.
Jag är helt övertygad om att jag kan köra fel på en enkelriktad, enfilig väg om det fanns nån sån.
Nå, landar vid Mariatorget med en hyfsad marginal.
In på Rival och väntar på sonen.
Em tar en "frukost"macka och sonen en kaffe.
Sen letar vi reda på våra platser.
Cirkusen runt dom här biljetterna vet inte mina kära barn om och det är lika bra det.    *ler*
Fick biljetter på balkong.
Allra längst bak.
Men Rival är inte så stort så det var helt ok.
Vi både såg och hörde bra.

Showen då ??
Tja, jag som är hemligt förälskad i Jonas Gardell tror att han skulle kunna göra vad som helst därframme och jag skulle vara nöjd.   *skratt*
Han är alltid bra.
En och en halvtimmes total ensamshow på scenen.
Som vanligt så far man mellan total skrattpsykos till att sätta skrattet i halsen.
På slutet hade jag väldigt svårt att få styr på tårarna, som hotade att välla över gränserna.
Svalde och svalde och lyckades till slut komma därifrån utan illröda ögon och blöta kinder.
Känner igen alldeles för mycket av det han varit med om i min egen uppväxt.
Och det är ju inte speciellt kul.
Jag har läst "En komikers uppväxt" säkert 4 gånger.
Och gråter lika mycket varje gång.

MEN, budskapet med "Trafikplats Glädjen" tror jag är att:
"Få vara den man är, och att kunna bli accepterad av andra och sig själv"
Något som var oerhört svårt på 70-talet.
Då skulle alla vara lika, se lika ut, tycka lika och absolut inte sticka ut.
Gjorde man det så var man ett solklart mobboffer.
Lärarna satt inne på sina mysiga lärarrum och drack kaffe och såg aldrig någonting.
Eller ville inte se.
Jonas är 2år yngre än jag och tja, man känner igen så mycket.
Men trots alla känslor som väller fram så älskar jag honom.
Synd att kärleken aldrig kommer att vara besvarad bara.   *skratt*
Ser redan fram mot nästa show.

pst.......... till er som inte gillar Jonas Gardell men har katt.
               Jonas och Mark har katter.
dst..........
Alltså MÅSTE han vara en bra person.    *ler*