Min älskade vattengympa börjar idag..... utan mig
Det finns inte mycket kvar att ge.
Att jag totalt misslyckats och inte klarar av min uppgift är alltför tydlig.
SOM jag har längtat till denna kvällen.
Att äntligen få komma iväg.
Börja träna igen.
Må bra och känna att jag gör något vettigt.
Jag kommer inte komma iväg imorrn heller och gud vet när, som situationen är nu.
Är så så ledsen.
Jag är verkligen ett stort stort misslyckande tyvärr.
VARFÖR trodde jag att jag skulle kunna göra detta ?
Vet inte.
Tänker på dig. Hör av dig om du vill låna ett öra Kram
Men kära vän! Inte är du ett enda stort misslyckande heller! Kommer aldrig på fråga.
Men älskade vännen! Jag finns här! Ungarna sover och M är hemma och kan ta hand om dem ifall de skulle vakna!
RING!!
puss
Men snälla lilla du, varför så ledsen. Finns väl ingen bättre goare bloggkompis. Har ju aldrig träffat dej men du är en underbar människa.
Kramis på dej och missarna!
Underbara Inkan du är verkligen inget misslyckande.
Kramar fråm mig som fick stöttning av dig i en svår tid.
Ush ush men det kommer nya tåg, tro mej!
Du som gör så mycket för andra kan inte vara ett misslyckande, jag vet inte varför du inte kommer iväg på din vattengympa men jag skickar ett stort gäng KRAMAR till dej... KRAAAM!!
Tack alla !
Men vännen, du är verkligen inget misslyckande! Ibland är bara omständigheterna emot en. kram Hoppas det ordnar sig snart! /Erica
