Ni behöver inte säga det, utan jag gör det själv först.
Så kan ni läsa i lugn och ro och känna hur normala och så ni är. 
Jag står för galenskapen.


Idag har jag kört tre pass.
Först då pensionärsvattengympan.  Det var jag och 6 pensionärer. Troligen i min ålder några av dom kanske, men dom kändes lite som pensionärer. 
Nå, han började med att räkna lappar och sen oss i bassängen.
Redan där stökade det till sig.  Visst, jag hade bokat och hade en fin lapp.
Snyggt nedknölad i min jacka. Som vanligt.
Så var vi sena i starten. Sen körde vi nån form av vattengympa.  Tror jag.
Först i början tröstade jag mig med att han inte gjort det här förut.
Först körde han uppvärming med nästan exakt likadana övningar.
Plus att han precis HELA tiden var tvungen att läsa vad nästa steg skulle vara.
Helt ärligt.
Det passet hade jag kunnat köra i sömnen.   Det innehöll inga direkta överaskningar nånstans.
Det visade sig dock att det var inte första gången.
Vilket ju lätt hade förlåtit det styltiga passet.
Nu har ju jag kört vattengympa så pass länge så jag körde mitt eget rejs.
Jag tror inte att jag direkt var den lydigaste eleven i vattnet idag, men jag blev lite trött iallafall.
Tack Madde för att DU finns.
Tja, man får ju lite distans till det hela med andra instruktörer.
Nu har jag faktiskt kört för andra som varit helt ok.
Det här stolpskottet klarar jag mig dock utan.
Jag anser att man ska peppa och heja på så man tar ut sig lite extra.
Det ÄR faktiskt rätt lätt att bara ligga där och bara vifta runt lite.


MEN, jag var där och det var Husby och jag körde rätt hårt så jag är nöjd med mig själv.