Nu är vi hemma efter en underbar dag hos Tengels nya familj.
Vi åkte halv nio i morse.
Jag höll varenda hastighetsbegränsning, för att åtminstone komma EFTER dom ätit frukost idag.
Jag var ganska spänd på hur Tengel skulle reagera den här gången.
När vi kom så berättade Marie att Tengel inte alls varit som vanligt idag.
Han hade inte gått ut på sin vanliga runda, utan hållt sig nära nära Marie.
Legat en stund i Harrys hundkorg dessutom.
Han har ALDRIG legat i den förr.
Sen en kort stund innan jag kom så försvann han ut.
Vi åt smörgås och världens goaste tårta.    *mums*
Sen gick Marie och jag en vända i "Tengels fotspår".
Den rundan som han brukar ta och patrullera dagligen.
Men Tengel visade sig inte.
Efter en stund så dyker han upp nere vid växthuset.
Marie försöker locka honom till sig, men si det går han inte på.
Tengel är Tengel.
En urkatt med massor av tentakler.
Han har fler än en hel hög med bläckfiskar.
Jag går iallafall ut och sätter mig på gräsmattan.
Sakta och försiktigt och pratar med Tengel.
Jag ser hans knallgula ögon inne i buskarna.
Hur han spetsar öronen och tittar på mig.
Sakta sakta kommer han fram.
BAKOM mig.
Nosar nådigt och låter mig nästan klappa honom.
Sen går han med värdiga tassar därifrån.
En stund senare kommer han när Marie ropar.
Inte helt snällt, men vi stänger helt sonika dörrarna till uterummet.
Jag får ta lite kort, prata med honom och lite lite gosa.
Till viss del på mina villkor.
Hade han själv fått bestämma hade han inte varit just där just då.
MEN, som Marie sa.
Tengel bestämmer alla andra dagar.
Idag bestämde vi en liten stund över´honom.
Jag lyckades hålla mig från att storgråta den här gången.
Är så oerhört glad och lycklig över att få se honom på riktigt nån gån per år.
Att få snosa lite lite i hans päls och njuta av hans sällskap.
Han mår så oerhört bra och jag ser att han i dag är mycket mer avslappnad än första gången jag hälsade på.
Han har nu bott där ett år och det är HANS hem, HANS revir och HANS jaktmarker.
Älskade älskade Tengel.
Efter en stund så gick han iallafall iväg i uterummet och kurade ihop sig halvt under en matta.
Med en liten suck men ändå avslappnad.
Det kändes så bra.

Hans kompis Emil är en såå go och underbar katt.
Lite Vitöravarning på honom men ack så mysig.
En blandning av Vitöra och Tamlin.

När det gosats klart med katter och vovve så fick vi god grillad mat och mer efterrätt.
Vi pratade
Katt katt katt och sen lite mer katt.

Tusen tack Marie och Peter för er gästvänlighet.
Att jag får komma och hälsa på och får en snabb glimt av det svarta trollet.
Jag har lika lite ord idag som första gången vi träffades.
Stor stor Kram

Och du Marie, jag glömde ju säga, fast jag hade det på tungan flera flera gånger.
VILKEN snygg son du har !!!
Tänk om man varit 25år yngre.   *fnissar fånigt*
Kram