Ja, jag har haft mina farhågor när det gäller Prinsen.
Han var jätteduktig i Norge på dom första utställningarna.
Då var han ca 3månader.
Nån månad senare när han ställdes hade han en del åsikter.
BARA ca 4månader gammal.
Det hände även en sak med mig som gjorde att jag började fundera lite vad och hur jag skulle göra.
En överläggning med Millan, en veterinär och UrMatte Catharina så gjordes en kastration snabbt på honom.
Jag vet att det var tidigt, men jag har inga problem med det.
En del säger att dom stannar i växten, andra att dom får små huvuden och ja sisådär en miljon åsikter till.
Alla som mött honom live och ser bilderna på honom ser att storleken har vi iallafall inga problem med.
*ler*
Snarare tvärtom.  
Han är oerhört lugn och mysig hemma.
DOCK, så har han HUMÖR.
Nu är inte jag en person som lilla misse sätter sig på, så JAG har inga problem med herrns humör.
Han testar mellan varven.
Han är så grymt lik Tengel med sitt maner så jag nästan gråter ibland.
Av både saknad, över Tengel, men lycka över att ha fått nåt, ja svårt att förklara, för likadant är det inte men väl "nåt" som Tengel hade.
Jaja, jag kan skriva hur mycket som helst om dom här två katterna jag vet.
Iallafall, Mister har sitt sätt mellan varven och tja, det får han ha så länge jag vinner.
Folk har ibland provat att både hålla honom och utställningsposera med honom.
Tyvärr fungerar det inte speciellt ofta då Herrn tycker det är jättekul att testa om det går.
Och när en stoooor maine coon har en åsikt som i hans fall är aningens mullrande alternativt lätt pipigt men ett distingt pipande (svårt att förklara) så släpper folk honom.
Och Prinsen har vunnit.

På utställningen igår fanns det två vägar att gå eller snarare två saker som kunde hända.
1 Han skulle tycka att det var lite läskigt och krypa ihop ta sig samman och sköta sig.  
2 Han kunde spänna rejält på alla andra kissar och tala om att det är JAG som är Prinsen.
Matte hade velat det första och Prinsen valde det sista.
SÅ, han talade om högljutt vad han tyckte om alla andra katter på utställningen.
I buren var han kolugn och tyckte det var helt okej.
Utställningen var dessutom assistentburen.
Många har åsikter om detta.
För er som inte är utställningsgalna utan bara vanligt galna ska jag förklara.
För det mesta bär man själv sin katt till domaren.
Man kan välja att sätta den i en bur bakom domaren eller hålla i kissen och sen ta fram den själv till domaren.
I det här fallet ska en assistent hämta katten ur dess bur och sen gå till domaren.
Min assistent var ett "barn"!?
En assistent ska vara runt 16 eller 17 tror jag.
Min assistent var ett barn.
Ungen kan inte ha varit äldre än max 14.
Fullständig noll koll
Super att vi fick en unge som uppenbarligen fått dispans och inte klarar av detta.
Förklarar när hon hämtar Prinsen att han är lite sur och tja.....
Hon svarar
- Ja, bara han inte biter.
Ja, vad säger man?!
Det är ju det han kommer att göra om inte assistenten klarar av att hantera honom och kan det mest elementära.
Som att vända bort katterna från varandra.
DOMAREN fick säga till den så kallade assistenten att vända på kissarna från burarna bakom domaren.
SJälvklart sitter Prinsen rakt bakom domaren och kan spänna på varenda kisse på bordet.
*suck*
Missförstå mig rätt.
Det är INTE assistentens fel att Prinsen var som ha var.
Däremot ska en assistent ha koll.
INTE stå och sova när domaren bedömer.
Jag har aldrig varit så nervös på en utställning i hela mitt liv.
Och jag har varit på några.
I hundvärlden i över 20år och jag har en katt som är Supreme Premier.
Han har nååågra utställningar bakom sig.
Eva lyckades aldrig se vare sig fetsvansen eller nåt krull på magen.
Orsak ??
Tja, hon gick igenom hans huvud, svans och lite sånt men Prinsen hade nog en hel del åsikter så jag klarade mig nog med blotta förskräckelsen från en utskällning eller nåt.
Hon levererade ett antal under dagens lopp.  *ler*
Nåja, nu måste jag säga att jag fick bort det mesta av fetsvansen och magen såg han fin ut på efter orkanfönen. Så rent utseendemässigt var han helt ok.
När det sen skulle bli en BIV så fick jag hålla honom själv.
DET var jag glad för.
Det var 5katter uppe tror jag och alla andra stod på andra sidan domarens bord.
Förstår inte alls varför dom inte ville stå vid mitt morrande monster ?!
Nåja, SÅ farligt var det inte, MEN han hade åsikt om varenda katt han såg.
Jag har ALDRIG sett honom såhär.
SÅ, han fick inte BIVen.
Fast det berodde inte på hans humör för där var Eva bra.
Han var faktiskt inte den enda som lät.
Utan katten som efter ett tag ställde sig bredvid mig fick den.
Sen togs Prinsen till buren och där låg han resten av dagen.
Snäll och tyst och åt lite och sov resten.
Tog ur honom en stund när Marianne kom förbi.
Jättekul att du kom Marianne.
Och Prinsen som känner Marianne jätteväl lät som en orkan då med.
SÅ, in i buren igen så inget händer.

SÅ, sammanfattningen är.
Matte är urlycklig att inte Prinsen smällde helt enkelt.
Jag är också tacksam att det inte verkar ha satt några ytterligare men i honom.
Jag har haft mina mest hysteriska och nervösa minuter på mycket mycket länge.
Jag är ilsk och sur för alla pengar jag lagt ner på spruta och pass.
*fniss*
Nä, skämtåsido
Sånt här händer och han är världens mysigaste maine coon i mitt hus.  *fniss*
Nu kör vi Puzzel lite så får vi se.
Kanske ska damma av Bandit också.
Bedömningen kommer förresten om en stund.