Håret reser sig på armarna.
Tårarna bränner bakom ögonlocken.
Det är stort.
Så stort.
Tittar på Idrottsgalan och ser min stora idol.
Jag tror aldrig jag har haft nån egentligen, men i det här ögonblicket så inser jag att jo, det har jag.

The one and only
Ingemar Stenmark


Att ha fått vara med på hans storhetstid.
Hela Sverige stannade.
I skolan sattes alla TV-apparater på.
Lektioner avstannade.
På jobben slutade alla med det dom höll på med.
ALLA, verkligen ALLA såg Ingemar åka.
Det finns bara inte.
Det skulle aldrig hända idag.
Det är så otroligt.
Jag är så stolt över att få ha upplevt det.

Jag närde en hemlig dröm att hans dotter skulle gifta sig med sonen.  *skrattar*
Å andra sidan har jag haft en dröm att dottern ska gifta sig med Carl-Philip.   *fnissar*
FAST, jag har slagit det ut hågen.
Jag har inga kläder.  *fniss*


Ja jag veeeeeeeeeeeeet att jag är en sportidiot.   *skratt*

pst................  Jag har förresten "träffat" honom.  På en VC-tävling i Åre för några år sen. Vi "jobbade" för UPC och hade en helt galen helg. ROLIG.....   INGET supande alltså utan bara skoj med SPA och VIP-kort till tältet där alla dom stora var. Och där var HAN. Jag tog ett kort via mobilen, på min Ingemar. VÄldigt mycket i smyg förstås och SJÄLVKLART har jag tappat bort det i nån av alla datakrascharna.  *snyft*  Det var dock den helgens stora grej. Lyckades få en autograf av Anja Persson också, men Ingemar slår hon inte.  dst......


Glömde ju skriva.
När Bröderna Steve och Phil Mahre kom in på scenen, hitflugna från USA och överlämnade priset till Ingemar, ja då rann tårarna.
Jag kunde varenda namn på varenda skidåkare när Ingemar åkte.
Bröderna Mahre var ju världskända.
Ja jisses, det var tider det.
Nu får det vara nog med känslor idag.  *ler*