Paketet som jag väntat så på.
Lappen kom troligen redan igår, men då var jag inte hemma.
Jag tillbringade natten på annan ort, än hemma hos Ligan.
Paketet skulle hämtas i Spånga och då förstod jag att det måste vara klösträdet, som kommit.
Det stod att det vägde 29kg.
Många kilon är det, men inte reflekterade jag en sekund över att det skulle vara ett MEGASTORT paket!?
Idag, som så många gånger tidigare, så abonnerade Vitöra på HELA hjärncellen, som vi delar på, han och jag.
Glad i hågen älgade jag ner till Posten.
- Oj, det väger mycket, sa damen i kassan.
Jag frågade om dom hade en pirra.
Fortfarande övertygad om att;
- Detta klarar jag av.
- Lätt som en plätt.
Eller ja iallafall plättigt och lite tungt.
- Du har bil va, frågade damen i luckan.
- Absolut, svarar jag.
Pirra hade dom visst inte, men en stark brevbärare.
- Kör fram bilen till kajen du, sa damen i luckan.
Lydigt, gjorde jag som hon sa.
DÅ, kommer han ut med paketet.
- OJ ?!?!
MYCKET, paket var det.
Brevbäraren lyfter lugnt ner det och hivar in det i bilen.
JAG stirrar
Nu ligger det i tryggt förvar i bilen och inväntar söndagförmiddag.
Då är Marianne inkallad.
Hon var ju med vid inhandlandet och måste ju få vara med vid uppbyggandet också.
Möjligen kan det vara så att jag behöver en viss bärhjälp.  *ler*
Men jag bjuder på kaka. :-)


Jag ger mig dessutom sjutton på att KARTONGEN kommer vara roligare, än det svindyra Tyskträdet.  *skratt*