Det höll på att byggas en ny bro för att komma över älven till Martin och Marie.
Det var därför jag inte kunde köra efter den första vägbeskrivningen, sen jag var där sist, utan fick ta den övre vägen istället.
En provisorisk gångbro hade dock gjorts, så man kunde gå över iallafall.
Här ser man älven och en bit av den smala gångbron.


- Bakom den här stenen ska StorLaxen lura, enligt dom däringa som kan sånt här, Sa Marie.


Själv satte jag på mig strumpor och skor för första gången på ett par dagar och höll på att klia ihjäl mig.
SÅ, jag stack ner fötterna i älven och kylde ner dom och det fungerade utmärkt.
Det var relativt bra temperatur i älven.
Jag hade lugnt kunnat bada faktiskt.


Marie ställde sig på gångbron och fiskade.


Medans jag gjorde det jag är allra bäst på, tillsammans med Vitöra.
Vara bakom flötet.
Flötet är den lilla gula pluppen snett uppe till vänster.


Vilja, som i ett tidigare liv garanterat varit vallhund, hade fullt schå att hålla reda på mig och Marie.
- Inkan, kan du stå STILL.
- På ett och samma ställe helst va.


Sen måste man juh rulla sig på den sköna varma betongen, som nya bron byggdes med.


Problemet var nu att MATTE befann sig långt ute på vattnet.
Ja, iallafall på bron.
- Jag kommer jag kommer, för att rädda dig Matte.


- Hjääääääääälp, ett stort gap med massor av vatten under.
- Vad gör jag nu ??
Stackars Vvilja
Det var ett stort hål där och under formligen forsade vattnet fram.
Vilja sprang tillbaka flera gånger för att sen ta sats och tokspringa förbi.
Dessa kort blev dock av förklarliga skäl alldeles för suddiga.  *ler*


Nu är Vilja över och går med långa tazzar mot sin Matte.


- Matte, nu behöver du inte vara rädd längre.
- Nu är jag här.
Det tyckte nog Marie var jättebra.  *ler*
Vilja som väl väger sådär ca 3kg (hon är njursjuk och har så varit länge, så hon har inte så mkt fett på sig) är ett stort och säkert stöd om man skulle ramla i vattnet eller nåt.
Men det är juh tanken som räknas.


- När jag nu ändå är här ute Matte, så sticker jag över till andra sidan och kollar så det är säkert där också.


- Stå still där bara Matte, så är jag snart tillbaka.




- Brofästet på andra sidan är säkrat Matte och Inkan.
- Nu kommer jag tillbaka.

- Så skönt att du finns Vilja.
- Tack !
- Nu är vi lugna Matte och jag.
Ser ni Vilja nere till höger om brofästet ?


- Hjäääääääääääääälp, en alien.
- Jag som trodde att du säkrat området Vilja ??


- Och ute på bron står en alien till ?


Nääääääää, klart de inte va några alien.
Bara våra fina knottdräkter.
En sån borde jag fått så snart jag landade där uppe i urskogen.  :-(

- Hej Inkan och Matte, här kommer jag.


- Behöver ni hjälp med nåt ?


- Tack snälla Dreamis, men Vilja har redan säkrat allt.
- Dåså, då går jag upp igen.
Dreamis var med oss ungefär 5minuter, innan hon försvann.
Vilja däremot, var med precis hela tiden.
Vallade dessutom upp oss för den branta stigen.
Det tog ju lite längre tid för mig att klättra upp än för Marie, men Vilja vallade upp oss båda.
Både bakom mig och framför Marie.
Älskade sötnosen


Jag hade glömt bort att det inte blir riktigt mörkt däruppe, även om det inte är så jättejättelångt.
Men härligt är det.


Efter väl utfört fiskande, *ler* så var det dax för lite varmt i kroppen.
Grädde till vänster och tre kaffekoppar.
Till slut blev det Irish coffee, dock utan farinsocker, fast det gick bra ändå.
Jag hällde i lite extra whiskey.  *skratt*


Jag hade ju tjatat sen jag kom att jag skulle ligga i poolen med en paraplydrink.
Pool hade dom juh, men inga paraplyn.
FAST, Marie köpte det lite i smyg när vi var och handlade.
Nästan paraplyn iallafall.  *ler*


Såhär glad blir man då.
- Tack Marie.


- Om det blev nån fisk ?
- Jupps
- En yttepytte liten firre blev det.
- Men den landade i älven igen.